Aspergersbloggen

När man som jag är högkänslig mot ljud och har svårt med diverse intryck har jag med åren upptäckt att musiken har varit en räddare när ingenting annat lyckats stänga ute verkligheten. Musiken har hjälpt mig att stänga av det som sker runt omkring. Det har eliminerat ljuden som ibland är så påträngande att en envis huvudvärk - på gränsen till migrän - sätter sig i kroppen och klamrar sig fast i flera dagar. Jag höjer gärna volymen för att ytterligare ta bort de ljud som annars skulle gå igenom hörlurarna. Och trots min högkänslighet för ljud så har det gått bra med musik, för med musik jag tycker om kan jag koppla bort allt annat och bara koncentera mig på det jag ska göra. Så varje gång jag rör mig utomhus lyssnar jag på musik, varje gång jag ska göra något viktigt lyssnar jag på musik, varje gång jag sitter ensam i mitt rum lyssnar jag på musik.

 

Musik kom att bli en stor del av mitt liv redan vid en tidig ålder då intrycken var enormt påfrestande för mig. Jag stängde ute lärarna och de andra eleverna i skolan, jag kopplade bort åska och raketer. Jag kopplade bort mullrande motorer och högljudda människor som på gatorna diskuterade med varandra. Det var som att fly in i en annan värld där endast jag, mina behov och ärenden existerade.

 

Detta gjorde ju självklart lärarna rasande och vid flertalet tillfällen ryckte de telefonen ifrån mig. Det blev telefonen eftersom det var på den jag hade min musik. De tvingade mig att sitta och "lyssna", men eftersom intrycken och ljuden var så pass många så tog det inte många minuter innan mina tankar tog över och koncentrationen för det viktiga försvann. Det är först då det är tyst omkring mig som jag kan koncentrera mig, om ens då. När jag har pluggat hemma har jag alltid lyssnat på musik, för trots att det är tyst så finns det alltid störande moment. Det kan vara att TV:n är påslagen, att min mamma säger ett par ord eller att en lastbil kör förbi utanför fönstret. Det kan vara vad som helst, och det krävs bara minimalt för att rubba min koncentration. Men med musiken kan jag stänga ute allt och med det behålla koncentrationen för att förhoppningsvis genomföra det jag ska.

 

Och det är just på denna punkt många personer med Aspergers blir missförstådda. Många tror att vi inte lyssnar eller att vi inte bryr oss, när det snarare handlar om att överleva och behålla ett klart sinne. För vi vet också vad som händer om vi inte gör detta. Många med Aspergers har ju som i ett tidigare inlägg förklarat en förmåga att stänga av när intryck och känslor blir för många. För att undvika detta tar vi till alla medel vi kan, för många musik. För musiken kan hjälpa en genom vardagens alla jobbiga intryck. Men det är inte många "normala" som förstår detta, och pga det blir vi utskällda och sedda på som om vi vore dumma i huvudet som tar upp allas dyrbara tid. Koncentrationen är A och O i en Aspergares liv.