Aspergersbloggen

Jag har bestämt mig, jag ska köpa hund. Och inte heller vilken hund som helst, jag ska köpa en Jack Russell Terrier. Denna ras är mycket pigg och trevlig, liten och lätt att ta med sig om man någon gång åker bort. Och eftersom den är så pass liten så kanske, kanske att min lite egoistiska katt kan acceptera nykomlingen.

 

Jag har redan börjat kolla på diverse uppfödare och planerade kullar, och av vad jag kan se kostar varje valp i genomsnitt 12 000 kr. Det är alltså minimum för vad jag behöver hosta upp just nu. Dock ser jag inte ekonomin som något problem. Det är snarare alla kurser, klubbavgifter, fodret och utrustningen som blir den stora kostnaden, samt veterinärvård när det kommer att behövas.

 

Men jag tror att en hund kan vara bra för mig. Jag tror att en hund är vägen ut ur lägenheten för att integrera med andra människor med samma intresse som jag. Jag tror att jag kan få vänner om jag köper en hund. Så det är inte bara kärleken för djuret som spelar in här, utan också det som följer när jag är tvungen att gå ut flera gånger om dagen.

 

Jag tror att Simon kan acceptera valpen om den är liten, inte kommer bli högre än vad han själv är, och om den är så pass ung att han får bestämma. Så länge han är den dominanta i hushållet så kanske det kan funka, om Simon inte är så envis, vilket han i och för sig alltid är. Han är ju en typisk ensamvarg, och det är något jag ser som ett litet problem. Jag vill ju inte direkt att han äter upp min lilla valp, utan jag vill att de ska komma bra överens och bli kompisar, för han behöver även sällskap när ingen är hemma. Han brukar ju sitta vid dörren och skrika när ingen är hemma med honom, så jag har fått för mig att en vän kan vara bra för min lilla älskling.

 

Så, jag tänker bli en ägare till en liten Jack Russell.

Jaha, då var man sjukskriven en vecka, på min chefs initiativ. Hon anser att man inte ska arbeta om man inte mår bra, så hon ringde arbetsförmedlingen och kallade till ett möte redan idag. Detta betydde att jag missade en viktig kurs, men jag klarar mig bra, jag får allt på mejlen istället. Men samtidigt är det skönt att vara hemma resten av veckan, jag har ju inte sovit som folk på evigheter och kanske, om jag har tur, kan jag sova ikapp de timmar jag missat. Jag är väldigt trött redan nu, så jag behöver verkligen få slappna av lite, även om jag känner mig rätt likgiltig inför dagens nyheter.

 

Att vara en börda är rätt roligt, med tanke på att jag praktiserar där för att arbetsträna, för att mina nuvarande problem ställer till besvär för mig när det kommer till en riktig anställning. Jag är där medan allt blir klart så jag kan börja plugga. Så att då vara en börda, när jag inte är anställd, är rätt komiskt. Men vad ska man förvänta sig?

 

Jag är för negativ, enligt min chef. Det känns ju bra att höra att man är negativ när man inte mår bra. Ja, jag är negativ, jag har ångest i princip varje dag och det tar evigheter innan jag får hjälp för mina problem. Vad vill du att jag ska göra? Vad förväntar du dig av mig?

Jag har ångest. Väldigt, väldigt mycket ångest. Jag har ingen kontroll över mina känslor längre.

 

Mamma berättade att det går magsjuka på hennes jobb. Fyra stycken sjuka, tydligen luftburet, antagligen. Och i samma veva som dessa ord nådde mina öron kom paniken, rädslan och ångesten. Magsjuka är den sjukdom jag är som mest rädd för, jag kan ta det mesta men jag kan inte ta magsjuka. Jag känner mig kvävd när jag spyr, jag får panik när jag spyr, jag blir rädd att dö när jag spyr. Och nu kan jag inte hantera ångesten, och jag har heller ingen hjälp mot den.

 

Lyckades få en tid till vårdcentralen för detta till den 14:e Maj, men det är för långt bort. Alldeles för långt fram. Jag pallar inte, vet inte vad jag ska göra. Jag mår illa.

Jag ska börja skriva på en serie vid namn Street Art. Jag kom på denna handling i samband med att jag lyssnade igenom gamla låtar från Zebrahead som jag lyssnade mycket på när jag var yngre. Man kommer att få följa Nick och Jamie på deras resa mot kändisskap och fans. Well, jag postar länken osv senare, eftersom bloggen inte är skapad än då jag vill ha alla förberedelser klara, samt första delen. Man kan väl se det som lite av en roman styckad i bitar, och jag kommer försöka posta en del i veckan, ibland mer och ibland mindre. Men jag har som mål att skriva en del i veckan. Det är en idé jag ruvat på ett tag, att skriva en roman i en blogg, men det har liksom aldrig blivit av. Nu har jag tagit tag i saken och börjat forma första delen, för att se om det kan bli något vettigt av det hela. Men ja, det kommer nog gå bra! Jag tror dessutom att det kan hjälpa mig en del att skriva, jag menar, att tänka på annat och få lite perspektiv på saker och ting. Jag tror det är bra, helt enkelt.

 

Dessutom ska jag till psykologen idag, ska diskutera en snabbare tid till vårdcentralen. Det är så drygt att inte kunna få hjälp när man faktiskt behöver den, eftersom jag behöver den nu och inte om en månad. Men ja, vi får se hur det går, uppdatering kommer antagligen senare ikväll eller något.

 

För att visa lite vad min inspiration till serien kommer ifrån, här får ni en video.

 

Zebrahead gjorde soundtracklåten till Sonic The Hedgehog, men denna är versionen som mer

liknar ZH till stilen. Dock kan man finna den rätta låten om man söker Sonic: His World på youtube,

som endast sångarna i bandet är inblandade i.

Jaha, har varit borta över valborg. Spenderade dagen, kvällen och natten hos min bästa vän. Som tidigare känt är jag skotträdd, men jag tror att jag var klippan i situationen av kaos, stress och panik. Min vän är inte skotträdd alls, men hennes hund är. Detta är min valborg, se det med en gnutta humor.

 

Åkte till mormor på morgonen, bussen var varm och tog evigheter. Jag och min mamma fikade hos mormor och hade en liten pratstund. När min vän ringde och sa att det var dags att åka och se det nya tillskottet i familjen (hennes storastysters son) begav jag mig till bilen. Vi åkte dit och han var hur gullig som helst!

 

Vi åkte tillbaka till huset med allt som skulle hämtas. Fikade och hade det allmänt trevligt. Min väns mamma åkte till sitt jobb och hennes lillebror åkte på någon fest. När klockan var runt sju åkte hennes pappa och yngsta lillebror för att se brasa och skjuta några raketer. Jag och min vän stannade kvar i huset, lyssnade på musik, drack cider och hade det väldigt roligt. Vi var ute på verandan med hundarna och självklart hoppade Laban över staketet och försvann iväg, så det första vi fick göra när vi blev själva var att jaga hund över halva hålan.

 

Sedan blev det blev mörkt och de började skjuta raketer en bit bort. För att inte skrämma hunden hade vi på väldigt hög musik som dånade så man nästan blev döv, men han hörde det ändå och fick i princip panik. Han började vanka, kissade på sig och till sist la han en stor skithög mitt på golvet! Löst. Jag plockade upp det (har praktiserat och sommarjobbat på äldreboende/demensboende så har handskats med bajs förr), och det luktade rent ut sagt förjävligt. Jag märkte knappt av att det smällde, ironiskt nog. Jag borde ju ha varit den som var mest rädd, men det fanns inte ens en liten gnutta rädsla där inne. Istället tog jag hand om en hund som skakade av rädsla över att det mellan låtarna hördes in i huset.

 

Utöver allt det så var min valborg väldigt trevlig och rolig! Jag är väldigt glad över att jag åkte dit.