Fly in i en annan verklighet
"Karim slog upp ögonen och synen som mötte honom var inte trevlig. I det vita taket syntes stora fläckar av fukt och längst listerna samlades stora mängder mögel som gav ifrån sig en doft av instängdhet. I det lilla rummet på tredje våningen fanns inte mycket. Ett litet bord intill den slitna sängen vars ben ville ge vika under kroppstyngden. Vid varje liten rörelse gnisslade det fruktansvärt, ett ljud som for genom både märg och ben i Karims undernärda kropp. På det lilla, slitna bordet i mörkt träslag stod en lampa som inte fungerade. Fönstret pryddes av två gula gardinlängder som en gång i tiden varit vita. Utöver det var rummet tomt. En väska med gamla kläder låg öppen mitt på golvet och de mörkbruna ögonen vändes automatiskt dit för att säkerställa att allt låg kvar efter natten. Mörkret låg fortfarande som en dimma utanför det smutsiga fönstret och det var med en djup suck Karim slet sig upp i sittande ställning. De nakna fötterna snuddade vid trägolvet i rörelsen och kylan spred sig genom kroppen. Trots att det mesta i rummet var gjort av trä så var det äckligt kallt efter nätterna. Frosten hade lagt sig längst fönsterkarmen och Karim kunde inte hindra rysningen som for genom kroppen när täcket föll ner över låren och lämnade överkroppen åt den bitande kylan. Det mörka håret låg i tovor längst det smala ansiktet där kindbenen var för tydliga för att det skulle vara attraktivt och under de djupa ögonen syntes mörka partier som vittnade om alltför lite sömn. Det var inte det lättaste att sova under dessa omständigheter. Krig och svält härjade i landet och Karim var en av de många som blivit utsatta av fienderna. Med andan i halsen och rädslan pulserande genom kroppen hade han rusat genom slagfältet och duckat för att undvika de dödande kulorna."
Detta är början av en roman jag skrev på, men som jag inte blev nöjd med. Denna historia skildrar en verklighet som avviker från verkligheten då han senare i historien möter en korp som leder honom fram till en kvinnlig överlevare, och tillsammans var tanken att de skulle försöka fly då kriget urartade och spred sig över resten av landet.
Att skriva såhär har alltid varit ett sätt för mig att fly verkligheten. Ofta innehåller mina historier verkliga varelser, men med detaljer baserade på fantasygenren. Jag tycker om att blanda in drakar, övernaturliga djur som till synes ser normala ut, vampyrer, varulvar och demoner. Min första novell som jag publicerade på internet var historien om Roger, en engelsk man som under sin färd genom staden möter "skuggan", en varelse vars myter cirkulerat i staden under en längre period. Mer än så tänker jag inte avslöja eftersom jag inte vill att någon kopierar det jag skrivit.
Jag har en enorm kreativ sida. Jag kan börja skriva med några få ord och det slutar med en flera sidor lång novell som innehåller det mesta. Jag behöver ingen bas för att få fram en bra historia, allt jag behöver är ett sätt att börja på, så kommer allt gratis sen. Det är en förmåga jag är stolt över att ha, och det är ytterst sällan jag skriver mind maps för att komma ihåg personer, djur och miljöer. Jag minns ändå, och jag vet att eftersom mina karaktärer väldigt ofta byter miljöer och bekantskaper, så behöver jag inte memorera allt jag skriver.
Ett annat sätt att lugna ner mig och slappna av är att spela. Jag spelar ett spel som heter Perfect World International, ett spel liknande det världskända World Of Warcraft, som väldigt många miljoner människor världen över spelar. Jag tycker att WoW är roligt, men eftersom jag inte har en så stor ekonomi känner jag inget behov av att betala för att spela ett spel. Och eftersom PWI (Perfect World) är gratis, så var det ett självklart val när jag letade efter spel som intresserar mig. Jag får allt jag får i WoW, en fantasyvärld med flera raser att välja mellan. Det är samma system och båda ingår i gruppen MMORPG, rollspel online där fler kan spela samtidigt. På detta sätt kan jag vila upp mig samtidigt som jag är social med personer från andra världsdelar. Hur coolt är inte det?
Att fly verkligheten en stund. Jag tror det är något som alla måste göra någon gång ibland, och man gör det på olika sätt. Vissa tar en ridtur ute i skogen, andra kanske virkar eller lägger pussel. Jag spelar och skriver, sysslor som får mig att lugna ner mig efter en hektisk dag. Eftersom jag har Aspergers måste jag vila upp mig oftare än andra, vilket betyder att jag spelar väldigt ofta, eller skriver. Jag gör det jag behöver göra för att orka möta verkligheten dagen efter, för att inte bryta ihop eller lägga av. Och jag tror att det är nyttigt, för jag tror att om man inte gör detta, bryts man snabbare ner som människa. Vad vore livet utan avslappning?
Kommentarer
Postat av: Rapunzels mamma
Väntar med spänning på din första bok... ;) Du skriver jättebra!!! Har varit lite förbryllad över Rapunzels förmåga att skriva och hur hon ofast dras till spel som handlar om olika världar med små figurer som interagerar med varandra på olika sätt. Dessa spel är ju vanliga i hennes ålder, men jag har tänkt att det inte riktigt går ihop med hennes eventuella diagnos när utredningsteamet har frågat efter mer repetitiva och icke-kreativa lekar där "låtsas" "fantasi" och "roller" inte förekommer. När jag läser det du skriver om ditt skrivande får jag lite mer klarhet och också bekräftelse på hur jag själv har tänkt kring hennes förmågor och intressen när det gäller det här.
Svar:
aspergersbloggen.blogg.se
Trackback
