Nu är det bråttom! Inom ett år behöver jag både en utbildning och ett arbete för att när mamma flyttar kunna betala alla utgifter på egen hand. Det kommer att bli en kamp, eftersom jag samtidigt planerar att ta körkort så fort som möjligt, och redan har kollat på handledarkurser som jag och pappa ska gå. Det är mycket som händer kombinerat med operation och praktik.
Jag skrev tidigare ett inlägg som handlade om min vilsenhet gällande mammas flytt. Vi har nu pratat igenom det lite mer och jag känner mig faktiskt rätt lugn inför detta. Jag kommer få bestämma allt själv, hur lägenheten ska se ut och vilka färger som ska ingå. På grund av att jag är fullt upptagen med att bestämma stilar, inredning och väggfärger så har jag inte tid att fundera på hur jag ska klara mig på egen hand. Och helt ensam kommer jag inte heller vara, då jag och mamma kommer ha tät kontakt när hon väl flyttat iväg.
Jag har goda idéer för lägenheten. Om det blir som i mitt huvud kommer det bli väldigt snyggt med både färgsättningar och detaljer. Jag har tänkt på allt och ingenting kommer rinna mellan fingrarna nu. Det enda som känns pressande är att jag behöver finna en kort men användbar utbildning som inte börjar i Augusti, utan helst för en vecka sedan (inte bokstavligt talat). Det känns som att jag inte har tid på mig längre, jag måste göra detta, annars kommer jag inte ha någon inkomst och det blir stora problem. Men jag tror faktiskt jag klarar det, jag ska till arbetsförmedlingen idag och där ska jag jaga fatt i någon som jag kan diskutera korta utbildningar med, som ändå ger jobb. Jag känner också att jag är klar på second hand butiken nu, jag har varit där länge och jag är redo för en ny utmaning. Och de tycker mina medarbetare också att jag är, ingen av dem vill att jag fastnar där.
För en gångs skull känns det hela bra. Jag tror att det kan bli bra, jag är helt övertygad om det. Det enda jag egentligen måste lära mig och tänka på är att jag måste betala räkningarna i tid, vilket alltid varit ett problem för mig. Jag har aldrig behövt betala räkningarna här hemma eftersom mamma gör det, och på så sätt har jag inte heller brytt mig. Men nu ska jag börja tänka på det själv, men även där kommer jag få hjälp av mamma. Vi har en bra plan på hur vi ska lösa de problem som kan uppstå i min vardag, och skype är en lösning.
Jag gillar det faktum att jag får bestämma helt själv. Ingen lägger sig i. Jag frågar ofta min mamma om tips eftersom jag själv har ärvt pappas färgblindhet och har svårt med nyanser, och vilka nyanser som passar med varandra. Det är ett problem jag kommer ha hela livet, men jag ser inte det som ett stort hinder. Mamma säger alltid det hon tänker och om det inte är möjligt att kombinera så säger hon det. När vi tittar på inredning ger hon tips, pekar och säger att det är snyggt, men det är alltid jag som slår sista kastet och bestämmer vad som ska få ta plats i lägenheten. Och att dem ska hjälpa med med massor av saker, det känns också bra. De ska hjälpa mig fixa till köket och de ska hjälpa mig flytta garderober och annat tungt. Jag tror verkligen att det här kan bli väldigt bra!
