Vithajar, nytt specialintresse?

Jag har hela mitt liv varit intresserad av hajar. Jag hade dock en period då jag var livrädd för dem, mest för att jag kom in i åldern då man fick se diverse skräckfilmer där hajarna äter upp människorna och beter sig som blodtörstiga monster utan känslor. Men när jag kom över den rädslan och insåg att filmerna bara var nonsens började jag läsa mer om hajar som djurart och blev fachinerad över hur de beter sig i sin naturliga miljö, och insåg att alla filmer och rykten som cirkulerar om speciellt vithajen inte alls stämmer överens med sanningen.
 
Idag kan jag väldigt mycket om vithajen. Jag har inte brytt mig om att läsa om andra arter men jag vet samtidigt att den haj som ligger bakom flest attacker mot människor är tigerhajen, en väldigt aggressiv art som gör först och tänker sedan. Om den hinner smaka människan släpper den oftast, men tigerhajar har en förmåga att svälja människor hela. Jag vill kämpa för hajars rättigheter, jag vill visa världen att hajar, och då främst vithajar, inte alls är farliga och jag tänker börja här. För vithajar är fantastiska djur med ett helt annat beteende än media älskar att framställa dem. Så om du har lyssnat och tagit in vad media skrivit och vad filmerna har visat, shame on you. Men jag gjorde likadant först, och om jag kan ändra uppfattning, så kan du också göra det. Detta inlägg handlar inte alls om Aspergers mer än ett stort intresse, men om du är intresserad av vad jag har att skriva så ber jag dig läsa vidare, om inte för min skull, så för hajarnas skull. Du kan få en helt annan uppfattning om djuret.
 
Väldigt få attacker mot människor sker av vithajen varje år. De få attacker som dock sker beror sällan på hajen, utan på människan. Om man badar i ett hajtätt område så är chansen stor att du som människa mött hajen utan att ens veta om det, för en vithaj jagar normalt sett inte människor. Så vad är det hos människan som kan få en haj att attackera? Det har ingenting med hajen själv att göra, det har ingenting med hungerskänslor att göra. Men en hungrig vithaj är en farlig vithaj.
Om du beter dig som ett bytesdjur är det inte alls konstigt att hajen attackerar. Om du ligger på en surfingbräda eller simmar så att du i princip ligger på vattenytan ser du automatiskt ut som en säl och med det tror hajen att du är en sådan. Hajar har inte så bra syn som människor, de förlitar sig på andra sinnen. Och om du som människa rör dig som en säl sänder du också ut sådana signaler genom vattnet.
En sak till som kan få hajar att attackera är om du ser hajen och får panik. Om du sprattlar, rör dig överdrivet mycket och sparkar, då ser du automatiskt ut som ett skadat djur. Och ett skadat djur är ett lätt byte. Men så fort hajen fått smak på dig släpper den och simmar iväg, för en haj kan inte smälta människans ben och med det vet den att den inte kan äta dig. Men att en vithaj smakar på en människa är ofta tillräckligt för att döda en människa, men vi dör inte som i filmerna. Vi dör sällan av själva bettet, utan av blodförlusten. Anledningen till att man funnit rester av människor i hajars magar är för att hajen inte kan smälta oss som de gör med sälar. De äter också sälar eftersom de har minimalt med ben och mest fett/hull, vilket är enklare för hajens mage att smälta.
 
Vithajen är en av de fredligaste hajarna vi har. Den är lugn och tålmodig, nyfiken och lekfull. Men en haj har tänder, och tänderna kan vara farliga. Dock är det aldrig hajens psyke som är farligt. Man kan simma med vithajar utan att gömma sig bakom en bur. Buren är stor och kan av hajen uppfattas som ett hot, men ofta när hajen biter på buren gör den detta av nyfikenhet. När den inser vad buren är så simmar den iväg om den inte blir irriterad på det främmande föremålet och simmar mot det igen.
 
En haj använder ofta metoden putta för att ta reda på vad saker är. Att bli puttad av en vithaj kan betyda att man flyttas några meter, men putten är ytterst sällan av aggressiv form. Vithajar leker de också, och de leker med människan lika mycket som den leker med andra hajar. Man ska alltså vara mer rädd när man möter den mycket mindre tigerhajen än när man möter den enorma vithajen, för vithajen attackerar inte utan att ha en ordentlig anledning till det, och dem skrev jag ovan. Om hajen blir osäker på dig kan människan kura ihop sig till en boll för att bli mindre, då minskar också hotbilden. Och när hajen ser att du inte är där för att hota den, då bryr den sig heller inte om dig.
 
Jag blir mycket irriterad när man framställer vithajen som en mördarmaskin. Det är ett kraftfullt djur som kan döda en människa på några sekunder, men det är inget som sker dagligen om man säger så. För ett tag sedan läste jag i en tidning att en man blivit attackerad och dödad av en vithaj utanför Nya Zeeland. Det som inte framgick i den lilla texten var mannens beteende i situationen. Och om man ska gå efter hur vithajen tänker och fungerar, så betedde han sig antingen som ett bytesdjur eller ett skadat djur. Om han inte gjort detta i mötet med vithajen hade den heller aldrig gjort något. Han avled tydligen av skadorna, blodförlusten och allt det där, och blev inte slukad av hajen. För hajar äter inte människor.
 
Så min fråga är.. Varför är det så roligt att visa en falsk sida av vithajen, och vad får man ut av att lura i människor en bild som egentligen inte finns? För att visa er vad jag menar kommer här nedan en video, en man som simmar och håller i en väldigt stor vithaj som dessutom är fredlig mot honom.
 
 
Berättaren använder ordet aggressiv, Mike själv använder ordet nyfiken.

Kommentarer
Postat av: Rapunzels mamma

Fantastisk film! Denna oerhörda, ordlösa kontakt! Allt som är kittlande, skrämmande, främmande lockar människor och media... När jag läser din text kommer jag att tänka på alla rubriker om psykiskt sjuka, oftast psykotiska människor som kanske blivit skräckslagna offentligt men tolkas av media som livsfarliga. För att återgå till djuren. Djur är förstås djur. Och starka djur med många tänder skall man förstås ha respekt för. Respekt är inte samma sak som skräck. Och precis som du skriver handlar det också om att veta hur man skall bete sig, och inte bete sig. Som med oss människor! Tack för att du delade med dig. Nästa gång jag hör upphåsade berättelser om hajar har jag mer kunskap och kan berätta vad jag vet. Kram!

2013-04-17 @ 09:25:08
URL: http://dansairegnet.bloggo.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0