Aspergersbloggen

Jag har fått två nya, stora intressen. Än är inget av dem specialintressen men på god väg att bli. Det enda är hur vi människor beter oss, flockbeteende och djurbeteende som sitter kvar sedan långt tillbaka. Hur vi beter oss som andra rovdjur i flock, hur rangordningen i flocken är och hur vi är mot andra som inte tillhör vår flock. Det andra jag har fått upp ögonen för att kattdjur, av alla möjliga arter. Just nu lär jag mig allt om huskatten och lejon, jag ser likheter i beteende hos de flesta kattdjur och jag använder detta för att skapa en djupare och bättre relation till min egen katt. Och under två dagar har han varken tiggt mat eller varit otrevlig, vi har inte tävlat om dominans och han har sovit med mig i sängen utan att väcka mig för att han tycker det är dags för mat. Han följer mig i lägenheten och vi leker, inga otrevliga miner. Vi bråkade snabbt en gång här om kvällen men det slutade med att jag i princip tryckte ner honom på golvet, precis som de dominanta i kattvärlden gör, och så gav han med sig, irriterad men han gav sig. Sedan blev vi vänner igen. Jag korrigerade honom igår när han försökte äta sladden till datorn och det behövdes bara en liten push på nosen så tappade han intresset. Dominanta lejon ger andra lejon en putt på nosen när de inte gillar ett beteende, och eftersom katter fungerar relativt lika (dock är huskatter inte flockdjur, vilket lejon är) så testade jag det, och det fungerade. Så ja, kattdjur är något jag verkligen intresserat mig för på senaste tiden, jag ser dokumentärer och lär mig all information jag kan få tag på. Jag memorerar och ser samma dokumentär flera gånger för att inte missa något.

 

Just lejon är för människan ett farligt och skräckinjagande ut. Men jag kan ge er två videor där lejonet är väldigt god vän med människan, och aldrig någonsin skulle tänka sig att attackera. Eller jo, visst kan de tänka sig att attackera, om människan inte lyssnar på lejonets signaler. Men sen, skulle inte vi attackera eller säga ifrån om någon gör något vi inte tycker om? Precis!

 

Jag verkligen älskar att ha Aspergers när det kommer till sådana här saker. Jag sätter mig in i saker till 100% och så är det bara, jag lär mig allt som går att lära och jag kommer fram till slutsatser få ens tänker på. För hur många där ute tittar på dokumentärer om stora, vilda kattdjur och använder deras egna metoder för att prata med sin huskatt? Inte så många, nej. Jag har lärt mig att man inte ska stirra på katten, för det är ett tecken på aggressivitet och att man mäter sin dominans med den andra. Man ska istället titta snabbt eller knipa lite med ögonen, vilket är trevligt i kattvärlden. Man ska heller inte klappa katter på magen eftersom det triggar igång den aggressiva sidan hos de flesta katter. Det är därför katten från ingenstans kan bita till om man klappar den på magen, det är reflexmässigt. Jag lär mig hela tiden mer för att på bästa sätt kunna kommunicera med min egen katt, som är väldigt lik de vilda, stora katterna från Africa, bara att han är tam. Men sedan kan lejon och andra vilda djur också bli tama om de har kontakt med människor, om man nu kan kalla det tam. För vad är en katt, när den är tam? Man människofierar katten och tror att man kan använda människans egna språk för att kommunicera, vilket inte är helt sant. Man måste hela tiden se till djurets behov och djurets språk för att kunna komminucera på bästa sätt.

 

Först vill jag presentera Christian, the Lion, som efter ett år isär återförenades med sina förra ägare som hade honom som ett husdjur under tiden då det var lagligt att ha stora kattdjur. Kärleken mellan människa och lejon går inte alltid att sudda ut.

 

 

Sedan vill jag ge er en dokumentär, se den när ni har tid till det. Serien handlar om Kevin som började arbeta på en lejonpark och genom ett par ungar fick han en djup relation till djuret. Han har i serien sin egen park och kämpar mot problem med ekonomi samtidigt som han bygger upp en djupare relation till sina lejon och fläckiga hyenor som de alla bor i parken.