Att leva inuti en bubbla utan tidsuppfattning!
Jag har alltid förklarat det så att jag lever inuti en bubbla. Denna bubbla är tät och ingen kan komma in i den utan min tillåtelse. Ibland har det hänt att personer har petat hål på min bubbla, vilket har lämnat mig sårbar och rädd. Det är när någon gjort hål på bubblan och den spruckit som ångesten och oron tränger sig på. Det har alltid varit svårt att förklara för andra att de inte får ta hål på min bubbla, för om jag skulle börja prata om bubblor så skulle jag nog klassas som mycket sjuk och dum i huvudet. Men denna bubbla har alltid varit mitt sätt att överleva verkligheten, flytt undan det farliga och inte låtit personer inpå livet. Jag är alltid noga med att hålla personer på ett säkert avstånd och det finns endast ett fåtal personer som jag vågat vara mycket nära. Många gånger handlar det inte om fysisk närhet utan om psykisk närhet, jag vågar inte fästa mig vid personer för jag vet att de när som helst kan slitas ifrån mig. Det är sådant denna bubbla är till för, att skydda mig från smärtan det medför att förlora någon eller bli mobbad av någon. Jag har alltid stängt in mig i min genomskinliga bubbla när jag kan se andra och de kan se mig, men de kan inte röra mig, och jag kan då inte röra dem.
Att inte ha någon vettig tidsuppfattning är alltid ett problem. Jag kan inte säga om det har gått fem minuter eller en timme, för jag vet ärligt talat inte om jag inte har någon klocka i närheten. En sak som hände mig nyligen var att jag låg i soffan och var riktigt trött. Så frågar min far om vi ska se på en film. Jag svarar då utan att blinka: "Men det är ju mitt i natten!" Det var inte mitt i natten. Klockan var 22.00.
Sådana saker händer mig hela tiden. Att skilja på tiden är ett stort problem som jag dagligen kämpar med. Jag kan sitta en hel dag utan att äta, för jag åt ju för bara ett kort tag sedan (då kan det ha gått tolv timmar sedan sista måltiden). Jag tycker inte att det har gått så lång tid, eller så tycker jag att det är jättesent. Det är alltid något som inte stämmer, och utan en klocka kan jag aldrig gissa mig till den rätta tiden. Och att då leva i en bubbla utan någon ordentlig verklighetsuppfattning, hur ska jag kunna hålla god koll på tiden och dess innebörd?
Kommentarer
Svar:
Tack så jättemycket för kommentaren och den värmer verkligen! Och jag är glad så länge bloggen kan hjälpa åtminstone någon, för det är det den är till för. Jag startade bloggen för att öka förståelsen för oss med neuropsykiatriska diagnoser och eftersom jag lever nära personer med ADHD och andra diagnoser kommer jag smått skriva om dem med, det jag vet och det jag har erfarenhet av.
Likheterna hos din dotter och mig är de delarna där struktur är mycket viktigt. Om någonting förändras så rasar hela min värld och jag kan få ångest i flera dagar. Jag är inte utåtagerande som din dotter verkar vara, jag får inga större utbrott mer än att jag kan fräsa lite. Jag är väldigt introvert på det sättet att jag gärna håller saker och ting för mig själv, och på grund av att jag är en ensamvarg är det sällan jag pratar om mina problem. Jag tycker även att jag känner igen detta med att bli oerhört ledsen om någon använt mina saker utan lov. Jag tycker att det är jobbigt när saker försvinner eller läggs på andra platser, det är väl också den delen som skiljer mig från din dotter i det fallet. Så ja, jag känner igen vissa saker men andra saker är helt främmande för mig och därför väldigt lärorikt.
Och självklart får du länka till min blogg om du vill. Ju fler läsare jag har här, desto mer kunskap kan jag skriva om hur det är att möta vardagen ur ett annorlunda perspektiv. Jag ser inte på verkligheten som många andra och har märkt att det ibland stör vissa personer, sådant tycker jag inte är okej. Så om du vill länka så är du guld värd! Och tack för kommentaren, och om jag ska vara ärlig märkte jag inte av så värst många stavfel ;D
aspergersbloggen.blogg.se
Trackback
